Dagens bekännelser.
På senare tid, eller ja, kanske de senaste 6-7 månaderna har jag haft mardrömmar skapligt ofta, inga mardrömmar med monster eller onaturliga händelser utan mardrömmar där jag själv dör utav en uppsjö orsaker, t ex. förblödning genom att bli knivhuggen i magen, slagit ihjäl mig från fall, stryp av någon som står mig nära, stenad, m.m.
"Visst", tänker folk, "det är väl inte så farligt", men jag måste berätta:
Det värsta är att bli knivhuggen i magen, jag ser ner på det uppfläkta såret, känslan av hur jag sakta men säkert tappar styrkan i kroppen, blir svagare och svagare för att sedan vakna och vara säker på att det har hänt. En gång gör inte så mycket, men när det hände flera gånger så satt det sedan fast i huvudet på mig, jag får inte bort det, jag som brukar ha skapligt lätt för att förtränga minnen och hjärntvätta mig själv.
Detta har tyvärr resulterat i att när jag ser uppfläkta sår i t ex. filmer så känner jag precis samma känsla som efter ett knivhugg i magen. Jag som alltid har varit fullkomligt oberörd av hemskheter...
Vad ska jag göra för att bli av med denna känslan? Är det ett tecken på att jag ska gå och knivhugga folk i magen för att bli van synen på riktigt så jag kan skilja på drömmen och verkligheten? ;-)
Hilfe bitte.
3 kommentarer:
Jadu, att prata om det är nog det enda tipset jag kan komma med. Men jag tror att det är ett ganska bra tips. Att, hm, förtränga och hjärntvätta tycker jag nog inte låter som en riktigt lika bra idé. Då ligger det ändå kvar där inne nånstans.
Det blir femtio spänn, Martin. :-D
Klart det är bra att förtränga saker :-)
Du får inga pengar! You die now!
Det sägs att mardrömmar beror på något underliggande vi går och tänker på i vaket tillstånd. Ta dig en funderare, är du orolig över något, tänker du på något speciellt, eller ha du skuldkänslor över något??
Kan ju bero på att du ser skräckfilmer med, men det tror jag inte=) Kram!/LI
Skicka en kommentar